.

Jag kommer ihåg den dagen. Den dagen då vi satt vid vattnet och du höll om mig och kollade in i mina ögon. Det är konstigt hur allt kan ta en vänding så snabbt. Jag vet att vi bestämmde tillsammans att det skulle bli bäst såhär. Men det var inte såhär jag hade tänkt mig, att inte ens få ett hej när vi ses. Det gör ont att se dig hålla handen med någon annan så som vi gjorde. Speciellt med henne, henne som jag aldrig tyckt om. Det finns något bra i alla, även i henne antar jag. Det gör ont att veta att du och jag - vi, har haft vår tid. Den tiden då jag svävade på moln. Orden du sa, rörelserna du gjorde och meningarna du skrev, det är bilder klara som glas för mig. och jag undrar om du någongång tänker tillbaka på oss? kanske, kanske inte. Du har gått vidare nu, det är dags för mig att göra likadant. För mig var du bäst.