Skolan är inte tillräckligt rolig, kärleken är inte ett dugg spännande, maten är inte extremt god, musiken är inte tillräckligt trallvänlig, vädret är inte sådär perfekt som jag vill, ingen beter sig som den ska. nej, nej, nej, nej. Depp, depp, depp, depp. Fast det är inte depp, det är en känsla, en känsla jag inte kan styra över. Allt ska vara perfekt, men det är inte så. Jag vill bestämma, jag vill få igenom min vilja någongång. Jag vill ha det som jag vill, någon jävla gång. Men åter igen, jag är inte tillräckligt motiverad för det. Vafan är det här?

jag gick förbi dom där bänkarna, du vet vid vattnet. Dit vi brukade gå dom varma sommarkvällarna, där vi alltid satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Där vi brukade planera vad vi skulle hitta på dagen efter. När vi gick hand i hand hemåt och hade tävling om vem som sprang fortast upp för backen hem till mig. Jag försöker verkligen glömma dig, men det är inte så lätt när du alltid kommer med dina ord och förlåt. När du ändrar dig fram och tillbaka, när jag inte ens vet vad jag ska tro på. Jag vill släppa dig helt, men det är verkligen inte lätt när önskningarna fortfarande finns. Det är inte lätt när jag fortfarande älskar dig.

Då kom jag hem för en timme sen. Det var skönt att träffa dom, det var skönt att spela kula med hans småsyskon, det va skönt att sitta vid middagsbordet och bara prata med dom och det var skönt att höra dom orden han sa. Det kändes som om det var en självklarhet, som om det alltid varit så och som att det alltid kommer vara så. Det kommer det inte, det vet jag. Men jag vet också att jag inte ska ångra det jag gjort, utan det jag aldrig gjorde.  Alla dom där frågorna jag funderat på har fått sitt svar och jag hoppas du berättar sanningen snart för alla. För om du inte gör det, gör jag det. Ja, du vet precis vad jag pratar om.

one of the hardest decisions you will ever have to make,

Jag har märkt en sak, folk i vårat samhälle verkar inte ha något eget liv. Inte något intressant iaf. Att sitta och tjuvlyssna på folk på tåget och sedan gå till mitt ex och förvränga saker jag sagt om honom. Då kan jag säga att man inte riktigt är normal. Och så som han behandlat mig får jag faktiskt ha mina egna åsikter om honom, både dom bra och dåliga. Jag får säga vad jag vill om hans beteende och jag får för fan berätta det för mina vänner. Om man måste skvallra om andra på en sån nivå, eller om man måste lägga sig i andras liv, då har det gått för långt. och man kanske borde börja lägga sig i sitt egna liv. Om man nu ska skvallra, då kan man skvallra och säga sanna saker. Jag skäms över dig, hur du beter dig och hur du behandlar andra. Räkna inte med att jag ska hjälpa dig med mer saker. vårat kapitel är slut.

Det går om man vill, och jag vet att du vill, oavsett vad du säger.

Innan dig, var mitt liv som en månlös natt. Väldigt mörk, men det fanns stjärnor, ljuspunkter och anledningar. Och sen flög du förbi min himel som en meteor. Plötsligt var allt i brand, det var glas, det var skönhet. När du var borta, när meteoren hade fallit över horisonten blev allt svart. Ingenting hade förändrats, men mina ögon var förblindade av ljuset. Jag kunde inte se stjärnorna längre. Och det fanns ingen större anledning för något.

Ibland förstår jag inte vad folk tänker med. Visst får alla ha sina åsikter, och visst får alla ha sina egna tankar. Men man behöver inte klanka ner på folk. Ibland kan man ha sina egna tankar och åsikter inom sig. Dock tror jag att många som måste lägga onödiga kommentarer är osäkra på sig själva eller känner sig underlägsna.

Visst, har jag också gjort det, men aldrig med avsikt att skada någon. Alla gör vi våra val, och jag har gjort mitt. Vissa ser det positiv, andra ser det negativt. Men det är fortfarande mitt val, och personer jag aldrig träffat eller som jag bara träffat någon gång behöver inte lägga sig i. Jag klarar det bra utan era kommentarer!

Alla har vi våra uppgångar och nedgångar. Jag och Sebastian har gått igenom mycket tillsammans. Men jag ser det inte bara negativt. Genom allt som hänt har vi lärt och så otroligt mycket om varandra, och eftersom vi har hittat tillbaka till varandra efter varje gång, anser jag det som att det finns något mellan oss, som håller oss ihop.

 Jag tänker inte hänga ut någon i bloggen, därför nämner jag inga namn. Men du som nu är 94:a, och har raggat upp massvis med 97: or, som hittat på historier om vad du gjort med dom, måste uppernbarligen ha stora problem med dig själv. Du kanske ska inse vilka ryckten du faktiskt har efter dig, och hur folk ser på dig. Bara för det, behöver du inte slänga skit på mig, sebastian eller någon annan. Jag gav dig bara ett svar på det du skrev, synd men sant! 

gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig, den började bra men sen förstår jag inte riktigt vad som hände. Mina tankar har fladdrat omkring idag och jag förstår heller inte riktigt hur man kan förämdras så mycket som person beronde på vem är med. Jag har ingen lust att ta skit för något jag inte ens gjort eller är delaktig i, därför tänker jag heller inte bry mig om vissa personer. Jag tänker inte ta alla insiativ och försöka pussla ihop allting som vanligt, hälften av ansvaret lägger jag över till dig nu. Det är dags att börja bevisa någonting, innan det faktiskt är försent.

Då börjar skolan imorgon igen och jag säger bara helvete. Jag har så ingen lust. Jag har aldrig varit en person som har varit skoltrött, men fyfan vad jag inte orkar plugga just nu. Jag vet att jag har saker att se framemot, men inte hjälper det mig på vägen. varenda uppgift känns som en smäll i ansiktet. Men jag ska ta tag i uppgifterna som är kvar, innan måndag!! wish me luck.

Då har alla som varit här idag åkt hem och här sitter jag och är helt tom inom mig. Det var någon dag sen jag riktigt kände så. Den känslan bara kom och jag saknar honom mer än något annat. Jag ångrar att jag kastade alla hans saker i ren ilska, för just nu skulle jag göra allt för att få tillbaka dom. Speciellt den där nallen som hamnat i papperskorgen några gånger, som har fått torka mina tårar när han inte varit nära och som jag kramat så hårt för att känna hans närhet när han sovit på andra sidan kanalen. Jag borde inte givit tillbaka hans tjocktröja, den där gråa som jag satte på mig varenda kväll den första veckan vi var tillsammans och sov i, för att ha en bit av honom brevid mig. jag skulle ge hela min värld för att höra hans steg bakom mig, som sedan kommer upp bakom mig, som ger mig en stor kram och bamse puss på munnen och sen förklaring över hur mycket han älskar mig. Om jag hade en enda önskan skulle det vara att få ha honom precis här brevid mig. jag saknar dig.