.

Jag tänkte bara säga att jag mår bättre. Jag har torkat mina tårar, jag har stått face to face med Sebastian, sagt allt jag velat, skrikit åt honom, skällt ut honom och ramlat i hans famnar. Varken jag eller Sebastian vill satsa på att försöka på nytt igen just nu. Jag vet ju inte om jag kan lita på honom igen. Han har vissa saker att bevisa för mig, och så har jag med.

Därför har vi bestämt tillsammans att vara vännner och se vad som händer senare om några månader. Vi kanske hittar tillbaka till varandra och står där hand i hand, eller delar världens starkaste vänskap eller så pratar vi inte alls med varandra. Det kan bara tiden utvisa. Men nu är det vår, och sitta inne och gråta över en kille känns ganska långt borta. Jag menar det är ju nu jag ska leva livet!