we keep running after people who least care about us. Why don't we just stop, turn around, and see the ones running behind us?

Då kom jag hem för en timme sen. Det var skönt att träffa dom, det var skönt att spela kula med hans småsyskon, det va skönt att sitta vid middagsbordet och bara prata med dom och det var skönt att höra dom orden han sa. Det kändes som om det var en självklarhet, som om det alltid varit så och som att det alltid kommer vara så. Det kommer det inte, det vet jag. Men jag vet också att jag inte ska ångra det jag gjort, utan det jag aldrig gjorde.  Alla dom där frågorna jag funderat på har fått sitt svar och jag hoppas du berättar sanningen snart för alla. För om du inte gör det, gör jag det. Ja, du vet precis vad jag pratar om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0