.

För mig är kärlek något speciellt och jag skulle inte säga att jag har träffat min första riktiga kärlek än. Självklart har det funnits killar jag fallit för och som jag gillat, men ingen av dom har jag vart riktigt förälskad i. Men en person som jag verkligen verkligen gillade var D. Jag kommer ihåg hur mycket jag gillade honom i början och hur nervös jag var första gången jag skulle vara själv med honom. Dock gick det kanon bra, och kärleksfaktorn var på väldigt hög för båda två. Vår känslor svalnade lite för fort tyvär och vi kom överens om att bara vara vänner, något jag ångrade otroligt mycket efteråt när vi inte ens sa hej till varandra när vi sågs. Nu i efterhand har jag insett att han inte var den perfekta killen som jag trodde han var, med tanke på vad han gjorde dagen efter. Jag skämmdes verkligen då, det kändes som om jag hade blivit lurad. Man kan säga att det var då, dagen efter, jag insåg hur mycket jag verkligen gillade honom. Men men, den stunden det var något mellan oss var verkligen fin och om det hade hållt i sig längre skulle han kanske ha varit min första kärlek. Vem vet? Själv tror jag att det kommer när det är menat att det ska bli något. ♥